Med dagens genteknik är det fullt möjligt att komma mycket längre med den individualiserade cancerbehandlingen

- Tänk när vi hittar en behandlingsform som skadar bara tumörcellerna, men lämnar de friska i fred! Och tänk när vi ser vår teori omvandlas till praktik!
Professor Stina Oredsson säger inte "om". Hon säger "när". Hon är nämligen övertygad om att det med dagens genteknik är fullt möjligt att komma mycket längre med den individualiserade cancerbehandlingen.
I år har hennes forskning fått ett särskilt anslag från Gunnar Nilsson Cancerstiftelse - nämligen de 75 543 kronor som utgjorde det totala gåvobeloppet 2003.

Den som till äventyrs har fördomar angående arbetsplatser med enbart kvinnor borde göra ett studiebesök på Institutionen för cell- och organismbiologi på Lunds Universitet. Där finns en framgångsrik forskargrupp bestående av 8 kvinnor i varierande åldrar. I spetsen finns Stina Oredsson, professor i zoofysiologi, d v s läran om hur kroppen fungerar.

- Gruppen har uppstått genom ömsesidig handplockning, menar Stina, och den fungerar med mycket vi och lite jag, och med en gemensam vilja att upptäcka och föra vetenskapen framåt.

Ett av gruppens gemensamma mål är att ta reda på hur vetenskapen kan bli ännu bättre på att särskilja olika typer av cancersjukdomar, att gruppera dem och hitta behandlingsformer som behandlar varje typ av cancer utifrån just den cancerns specifika egenskaper. Gruppen kring Stina Oredsson intresserar sig särskilt för polyaminer, som är naturligt förekommande i kroppens celler. Polyaminer stimulerar celltillväxt och hämmar celldöd. Cellen kontrollerar noggrant hur mycket polyaminer den har genom nybildning och nedbrytning. Ämnen som liknar polyaminer (polyaminanaloger) kan tömma cellen på polyaminer, och då slutar cellen att växa.

- Nu vet vi att även den ohämmade tillväxten som sker i en cancertumör hejdas av polyaminanaloger, säger Stina. Det bådar gott för möjligheten att finna grunden till nya former av cystostatika.
Det handlar också om att finna cytostatika som i görligaste mån resulterar i apoptotisk celldöd där det sker en demontering av cellen helt utan att skada annan vävnad. Idag medför de flesta cytostatika en hög grad av nekrotisk celldöd, där cellen spricker och orsakar stor skada i kroppen.

- Det yttersta målet är att hitta en behandlingsform som dödar enbart cancercellerna, medan de friska cellerna är oskadade, förtydligar Stina.
För att forskargruppen ska nå sitt yttersta mål måste de få oerhört mycket kunskap om dels de genetiska skillnaderna mellan olika typer av cancertumörer, och dels vad som händer i cancercellen kontra den normala cellen, och hur man ska ta hänsyn till de skillnaderna i en adekvat och framgångsrik behandling. Idag samarbetar gruppen mycket med bland andra professor Åke Borg och docent Mattias Höglund.

– De tar reda på skillnader mellan olika tumörer. Vi tar reda på vad skillnaden har för betydelse för hur cellen ska reagera på olika cytostatika, förklarar Stina. När vi vet mer om det, kan vi individualisera cancerbehandlingen bättre och förhoppningsvis bidra till att fler patienter blir helt friska.

Eva Hast